Genom kameralins och kritor
Lars-Peter Roos skildrar tiden runt Berlinmurens fall, 1987 – 1990.
Peter Ivan Ericson visar sitt mycket personliga måleri.
Lars-Peter Roos
I slutet av 80-talet besökte jag en vän som bodde och arbetade i Berlin, närmare bestämt i stadsdelen Kreutzberg. Detta var kort efter att jag gått ut Nordens Fotoskola och suget att åka ut i världen och fotografera var starkt.
Det blev många promenader längs muren på västsidan. Jag mig också över till Öst där det i en del kvarter såg ut som kriget slutat alldeles nyss. Synbara kulhål i fasaderna vittnade i om detta. Känslan av att vara i en tidskapsel. Starka kontraster mellan öst och väst.
Vissa av bilderna är tagna endast två månader innan murens fall. Då var det en osannolik tanke att det skulle kunna ske. Några av bilderna är tagna efter att järnridån fallit. Det är första gången jag ställer ut dessa bilder.
Peter Ivan Ericson
Mitt liv har handlat om teater. På scenen som regissör och i verkligheten en iakttagare sen barnsben. Likt Freud har jag studerat mig själv lika mycket som omgivningen. Konflikten mellan det yttre i kontrast till det inre. Hur vi sublimerar våra drivkrafter dolda önskningar och motsägelser. En önskan att lära känna mig själv.
Upptäckten av surrealismen och dada var en befrielse och vinstlott för en skapande. Galenskap under ansvar som uppmuntrade till spontanitet och improvisation. Något äkta. Reflexer. Impulser. Den första tanken. Det är så jag målar.
Mina motiv är slumpens skördar hämtade från det undermedvetnas skafferi. Somliga ljusa sommardagar andra en vandring i natten. Berättelser. Bilder. Drömmar fria att tolka. Eller inte.
Vernissage: Lördag 5:e december kl 11 – 16
Övriga öppettider: Söndag – onsdag 12 – 18, torsdag 12 – 15
